En svensk mupp

Efter att ha ätit snabbmat i nästan fyra veckor tålde jag knappt att se en hamburgare. Jag mådde illa bara av att tänka på mat med bröd i. Förresten är uttrycket ”sandwich” inte alls översättningsbart med ”macka”. Nej, sandwich är inget annat än en förklädd hamburgare! Det var dags att lära upp folket lite.

– Idag ska jag laga mat! Ta mig till affären!

Jag gav inte Aidan något val. När han inte lyckades få tag på någon som kunde köra oss insisterade jag på att vi skulle promenera. Det är faktiskt inte helt sant att alla jänkare avskyr att traska. De använder gärna apostlahästarna och jag hörde flera gånger folk som sa att det var trevligt att gå. Det är bara det att det är så långa avstånd till allting. Till affären kunde man i alla fall ta sig på 20 minuter till fots vilket väl får anses acceptabelt. Maten vi köpte var nästan dyrare än om vi skulle ha köpt samma sak i Sverige. Kanske är det därför de äter så mycket snabbmat – det är helt enkelt grymt billigt. Sambal oelek visste de inte vad det var. Vi fick köpa det på en Asian store.

Jag lagade kyckling med sambal, curry och garam masala i creme fraiche med cous-cous till. Eftersom Aidan inte äter grönsaker över huvud taget (”vadå, det finns ju vitaminvatten!”) var det lite knepigt, men det gick och blev mycket uppskattat. Att en svensk tjej stod och lagade mat i deras kök tyckte de var så lustigt att de var tvungna att föreviga det med en filmkamera. De ville att jag skulle sjunga ”bork bork bork” och mumla obegripligt precis som svenska kocken i Mupparna.

Inne på toaletten var det dock ingen som lagat mat på ett tag. Första dagarna hade jag nämligen sett en liten hink med matrester och bestick i därinne. Men det låg två teskedar i handfatet som jag var tvungen att spotta på när jag borstade tänderna. I bakgrunden hördes Golems flickväns ljudliga stönande från rummet intill där hon roade sig i sänghalmen – med Jonathan.